mjwjohansson.blogg.se

Vad som framgår av rubriken är att jag var i Varanasi i Februari och därmed kan den som läser dra slutsatsen - jag har blitt fett slö på att uppdatera min resedagbok och att jag inte reser för mycket denna terminen. Varanasi var en av två resmål jag hade för avsikt att besöka denna terminen - Varansi och Kashmir. Exakt, jag har bara löst ett resmål av två på snart fyra månader. Varanasi är känt, för den som inte har läst på sin indiska kultur, för o vara den heliga staden och jag tror till och med den är huvudstad bland de heligaste av städer i Indien. Ska försöka summera ihop konceptet från vad jag lärde mig när jag var där något så här:

 

Det är vanligt att man som Hindu och indier tror på reinkarnation, det vill säga liv efter döden. Det kan vara så att man är trött på att leva eller att man inte vill bli pånyttfödd, och då kan man åka till Varanasi. Grejen är den att om man dör i Varanasi och får sin aska strödd (eller på annat sätt hamnar i Ganges som är den mest superheliga floden) så kommer ens själ att nå till Nirvana som innebär att själen får fred. Typ. Man kan också åka till Varanasi för att bada av sig sina skulder och synder. 

 

För att citera wikipedia: "Miljontals hinduer kommer hit på pilgrimsfärd, för att bada vid någon av de många ghats som ligger vid flodbanken i hopp om att renas från sina livs synder. Många är även de som kremeras på stora likbål vid floden, för att sedan få sin aska strödd i denna heligaste av hinduiska floder."

 

Dessvärre skulle jag inte rekommendera att bada här då det kastas döda kroppar i vattnet varje dag. Vad som är så väldigt säreget med detta ställe är att, när man väl har dött, så bränns kroppen, på en speciell kremeringsplats, på ett speciellt sorts virke, och det hela är som en helig cermeoni, där själen färdas till Nirvana. Dock kan inte alla brännas. Exempelvis barn och gravida kvinnor får inte brännas och kastas istället direkt i floden, bundna till en sten eller dylikt. Japp, så är det. Också värt att nämna är att eldarna tänds, från den heliga elden som har brunnit där oavbrutet i över tusen år (ja, sägs det iaf).

 

 

 

Som besökande turist var det okej att besöka dessa heliga bålplatser och titta på själva ritualen (som bara män får delta i, för de förklarade att om man gråter vid ceremonin eller vid själva bålet, så störs själen av detta och då får inte själen någon ro, o eftersom kvinnor är mer troliga att gråta så får de inte vara där. Logiskt va!?) Hur som helst, man måste respektera detta dock så bilder fick endast tas på avstånd och man fick titta på så diskret man kunde (man vill ju inte störa alla själar liksom).

 

Att se en människa brännas på bål kanske inte var det mest festliga man kan hitta i Indien men helt klart sevärt och en intressant upplevelse. Man kunde verkligen särskilja kroppen från virket i själva elden så helt klart en speciell syn. 

 

I övrigt, vi bodde på ett jättefint hostel som låg väligt centralt. Det hade både golv, väggar och tak så väldigt modernt för att vara Indien. Skämt åsido, de hade en jättebra frukostbuffe som serverades varje morgon och sen arrangerade de guidade turer. Vi gick på "Spice tour" och "Ghat tour". Ghatsen är själva trapporna som också är väldigt kända, som leder ner till själva ganges-floden från stadens gator. Staden i sig var sig lik indien i det mesta men jag kommer ihåg den som extremt smutsig, extremt mycket djur (framför allt kor och hundar).

 

 

 

 

Jag skulle säga att Varanasi är en extremt speciell stad, inte så vansinnigt mysig på alla sätt, men helt klart ett ställe man ska besöka om man tar sig till Indien någon gång.  

 

Blandade bilder, jadååå